onsdag 26 februari 2014

Att fånga ett ögonblick...

Det här är inte lätt.
Att fånga något på bild som händer på ett endaste litet ögonblick.

Först skall kameran riktas in...koncentration och precision....



Sen gäller det att hålla sig och INTE trycka på knappen för snabbt...


     vi övar...


   ...och övar...


   ...och övar lite till...


Detta var JÄTTESVÅRT!
...men väldigt kul, för vem gillar inte att välta omkull torn?!


...och medan vi övar på fallande torn är kompisarna ute och letar hemliga och roliga ställen...

Lite hemligt...


   ...och väldigt roligt!!












måndag 24 februari 2014

Eget album...

Nu finns det väldigt många bilder i datorns mappar, men dessvärre har inte hemmen, eller förskolan heller för den delen, kunnat ta del av dessa så mycket. 
Men nu hoppas jag det skall bli lättare.
Varje barn har fått ett eget digitalt fotoalbum. 
Med eget superduperhemligt lösenord. 
I ett mycket viktigt igenklistrat kuvert, som bara mamma å pappa får kika i...och kanske mormor...


Sen får ju så klart pedagogerna samma superduperhemliga lösenord så att man kan titta på bilderna på förskolan också.
För det är kul att kolla tillsammans med en kompis, och komma ihåg tillsammans.


Så denna perioden får alla med sig det viktiga brevet, med sitt hemliga innehåll...


Än så länge har jag sorterat in ett urval bilder under julledigheten, men nu är meningen att man själv skall kunna bestämma vilka bilder som skall laddas upp.
Fick faktiskt en önskan direkt idag, och som tur var kunde jag infria det, för visst var det denna lastbilen du menade A? nu finns den i ditt album... och här!


...för övrigt letar vi nu ALLA förtvivlat efter Godis...



tisdag 18 februari 2014

Vi gör en regnbåge!

PDenna vecka är det sportlovsvecka hos oss. Det märks.
Både färre barn i grupperna och ledig personal. Men det gör inget. 
Idag var min tanke att göra lite film. Å vi gjorde lite film. Typ. I alla fall övade oss på det.
Det är kul att filma och sköta kameran, det är kul ( tycker en del) att agera framför kameran och det är kul att se på filmen om man själv är med...

Men vad vi mest gjorde idag var att leta färg.

För när man filmat en stund blir det liksom lite spralligt i kroppen, så vi måste lugna ner oss...

...vi sätter oss ner...

 -Åh! En regnbåge!!!!

- Jag vet minsann vilka färger som finns i regnbågen! ...röd, lila, grön, orange...blå.....rosa....å...å...gul!

   Wow!
   Detta lämnar vi inte. Vi lämnar filmen istället. För nu. 
   Och ger oss ut på färgjakt. 
   Var och en fick en egen färg att leta rätt på med kameran. Inte så svårt....eller?

   Vi kollar vad vi hittat..



   ....det är lite av varje...


    ....eller ganska mycket rent av...
    Hur kan nu detta bli en regnbåge tro?...vi hittade ingen riktigt bra lösning på det just då.

   Det är tur att man känner många kluriga pedagoger som kan tipsa en om både det ena och det   andra...så gissa vad jag tar med mig nästa gång?

              En regnbåge!

 

...det här projektet kan ta vilken väg som helst....håll i hatten!











fredag 14 februari 2014

Filma...

Det var det där med skillnaden mellan ett foto och en film.
Fotot är helt still och filmen rör sig. Vi provar.



Det är så bra att det alltid finns någon kompis som gillar att sjunga...
Eller så vill flera stycken sjunga...


Det kan vara några som är mer sugna på att dansa:


...och andra som gärna kör en uppvisningsrond i soffbrottning...


...vilket kan se lite småfarligt ut på bild, men som på filmen visar både på regler och turtagning....
    En till skillnad! 
    Filmen kan berätta mer! 
    
    Sen får man bestämma lite när man filmar.

...t ex när kompisarna ska börja sjunga...


...eller ur vilken vinkel det skall filmas...


...om kameran skall vara stilla eller inte...

Och medan huvudfotografen är fokuserad på sin uppgift... 



...kan man alltid passa på att öva lite vid sidan om...


Tidigare har det varit väldigt roligt att visa sina egna bilder och filmer och inte alls särskilt kul att se på andras...MEN...
om man själv finns med på kompisens film, DÅ blir det genast mer spännande!




















onsdag 12 februari 2014

Var e din kompis?!

 

    Under hösten hade vi ju en kompis i kameraväskan. Larven Godis.
    Nästan alla grupper har frågat efter honom nu när vi startar upp igen. 
    Sist vi såg hen så var hen invirad i konstig plast, som ett paket. Nu vill vi så gärna träffas igen.
    Så vi kollar i väskan.
    Ingen Godis i det vanliga facket.


    Då får vi plocka ur alla kameror. Oj, det är många...


   Ingen Godis under kamerorna heller...
   Idéerna är många om vad som kan ha hänt. 
   - Du får nog kolla under din säng Marie-Louice...
   - jag tror den har krupit ur väskan och lagt sig under däcket på mammas bil å blivit platt(?!)...
   - kanske den har blivit en fjäril nu!... Och flugit iväg...

   Vi får kolla under sängen, eller bara vänta och se. 
   ...och plocka tillbaka kamerorna igen...


Vilket inte är helt enkelt. Man måste kolla siffran och lägga den i rätt fack, med samma siffra. 
Och helst åt rätt håll.
Och helst med snodden ordentligt nedstoppad. 
Och helst avstängd.
Det är så roligt att vara igång igen. 
Hoppas vi hittar Godis snart. Jag är också väldigt nyfiken på vart vår lille vän tagit vägen. 
Bara den inte blivit platt under mammas bil...












lördag 8 februari 2014

Vi är många....



- kan jag ta med mig kameran hem?

Önskar jag kunde svara ja på den önskan, men det går ju inte.
Det är ju många barn som använder kamerorna. På många olika förskolor. Sjutton stora skyltar med förskolornas namn blir spännande läsning för en del.
Förskolor som har ganska roliga namn verkar det som. Eller spännande. Eller lustfyllda.
Tistelstången...det är lite svårt att komma på vad det är...
Stallet - ååååå, har de hästar där?!
Myrtuvan - iiiiii myror!!!!
Citronfjärilen - oj, oj...det är suuuurt!
Draken - där finns alla drakar ju!!!! (  och det kan jag lova att det gör...sist jag var där flög det små nykläckta drakungar i luften överallt!!!)


Sen är det alla barnen. På en del ställen är det många, på andra är det färre...Alla barn är ritade på små eller stora lappar. 
- Där e jag, för jag har grön tröja!!! 
- men Marie-Louice, så där ser inte mitt hår ut!
- oj, va många de e...

Vi räknar å räknar...tvåhundratjugosjutton! 







torsdag 6 februari 2014

Å vad hände där?

Det vet vi ju. Det blir inte alltid som man tänkt. 
Eller snarare, det blir aldrig som man tänkt.
Sen vet vi ju också att det oftast blir bättre än vad man tänkte från början.
...och sedan finns det tillfällen då man måste leta och gräva väldigt länge innan man upptäcker något bra, om man nu ens hittar något.
Sådana tillfällen finns. Helt nyligen faktiskt. 
Man tänker att förberedelsen fungerade bra. Relationen till barnen är bra. 
Deras intresse finns. I början. 
Men så lyckas man inte hitta det där lilla extra som skulle kunna locka och utmana. 
Istället finns andra saker i rummet som lockar mer. Eller andra situationer som uppstår och blir mer intressanta. Eller så är man inte bästa kompisar just den dagen så kameran blir ett farligt "vapen".
Kort och gott så har gruppen helt andra behov vid detta tillfället än att jobba med kameror.
Det finns många olika komponenter som gör att det helt enkelt inte fungerar.
Så vad gör man då? 
Tja. Lyssnar på barnen.
Ser till att det blir ett väldigt tydligt avslut på kameraaktiviteterna och sedan försöker höra vad de är intresserade av att göra istället. 
De vill rita och bygga, leka lite pangpang, baka och klä ut sig. 
Idag var kameran inte intressant. Inte så som jag hade tänkt. 
Kanske kameran kan följa med ut i leken? Nae...ingen är särskilt intresserad av det heller. 
Så de ger sig glatt iväg på sina egna äventyr. Utan kameror den här gången. 

Lite pedagogiskt stukad packar jag ihop grejerna och funderar å funderar...vad var det som hände där?

Medan jag samlar ihop allting och går mot dörren kommer ett av de barn som nog varit mest tydlig med vad hen tyckte om hela situationen ( vi två var kanske inte helt överens om man uttrycker det så...)
Jag fick en stor kram och frågan: 
- Du kommer väl nästa gång igen? Med kamerorna?
- ja, det gör jag så klart!

Det var det som hände. Vi var inte överens den här gången.
Men vi är i alla fall överens om att vi gör ett nytt försök.
Och tills dess kommer jag och vända och vrida och stöta och blöta mina tankar. Och åter igen inser jag att jag just fått en mycket värdefull lektion i pedagogiskt arbete.
Det var det som hände.

måndag 3 februari 2014

Terminsstart!

Nu är vi på banan igen. 
Kameraväskan är full med nyladdade kameror och vårens fokus får bli ännu mer berättande. 
Och lite teknik.
Och berättande och teknik i skön förening.
Dagens fråga var vad en bild är.
- Vet du ingenting eller?! En bild är något man sätter en ram runt å sen tittar på!
Det är skönt att vistas bland kloka fyraåringar...ursäkta, de vill gärna kalla sig femåringar på den här sidan nyåret.
Det är skönt att vistas bland kloka femåringar.
- men vad gör man när man har tittat på den?
- Man vet va nån har gjort!
Mm. Man vet vad någon har gjort. Det stämmer nog. Det är väl det vi oftast använder bilder till i förskolan, att berätta vad vi gjort. 
Så här t ex:
  Idag har vi tagit kort under fötterna. 
                                             (Det är sant. Utmaningen idag var att ta kort på sig själv. Självporträtt )

En ganska typisk pedagogbild, jag vet för det är jag som är fotografen, som helt sakligt informerar om vad vi gjort. Det är oftast dessa bilder vi ser på väggarna. Med en liten övertydlig bildtext.

Vill så gärna utmana vidare. Kan bilden berätta hur det känns? Hur man mår? Hur det luktar?
Hur det smakar? Vad man tänker?
Vi kanske kommer dit tänker jag. 
Och när jag på eftermiddagen tömmer kamerorna på alla självporträtt ser jag bilder som både känns, luktar och visar hur man mår:



   











Vi kanske kommer dit tänker jag igen. Vi pedagoger alltså. 
För barnen är redan där.