FESTIVAL!

                           

                                 Sista etappen på projektet: Foto och filmprojekt!

                Två intensiva dagar fulla med bilder, filmer, besökare, fotografer och filmmakare. 

                                          Stolta barn och ännu stoltare föräldrar.

                               Finkläder, kandelabrar, röda mattan och salta pinnar.

                                                 Imsevimsespindel-allsång x 3...

                                             Applåder och jubel och en röd ros...

                             

                             

                             

                             

                             

                             

                                                   

                              

             Nu återstår en hel del arbete att knyta ihop allting, färdigställa dokumentationer, 

                                                   utvärdera, sortera, mm mm mm....

                        Men resten av den här dagen pustar vi ut och känner oss så här nöjda:

                                                      

    

Att välja....

Nu är det bråda dagar minsann, nästa vecka smäller det!

Ååååå vad spännande det är...och vad mycket JOBB det är !!!!!

Det är mycket som skall fixas, men tack vare fantastisk hjälp av Sara är nu i alla

fall det viktigaste gjort.

Barnens bilder är framkallade och monterade!

Barnens bilder som de valt att visa vid vår stora foto och filmfestival. 

Vilken enastående skatt detta är!

Under hela projektet har jag visat många vackra, magiska, proffsiga och enastående bilder här i bloggen, men de allra flesta har jag valt ut. 

Just för att de är allt detta, eller för att de varit relevanta för inlägget.

Men nu har jag inte haft något att säga till om. Detta är barnens val.

Och de bjuder på en sådan mångfald av bilder.

Uttryck... Vinklar... Färger...Aktiviteter... Berättelser... Önskningar....

Det skall gärna vara humoristiska bilder. Eller nån man tycker om. Eller ännu hellre ett självporträtt. Eller favoritlekstället eller....eller....urvalskriterierna är många.

Själv jobbar jag på, glad och upprymd, med ett litet fånigt leende på läpparna. Tror inte det beror på ångorna från limmet ( även om det är märkt med allsköns varningstexter)...

Nej, jag känner mig så oerhört glad över att ha fått vara med på detta äventyr, och längtar till nästa vecka när barnen skall få visa sina föräldrar och andra vad de har erfarit. 

Men innan dess finns det fortfarande en hel del att fixa med...

En sista busstur!

Fick en välbehövlig paus från redigering, dokumentation, bildsortering och datorknappande idag.

Det var dags för ett återbesök mellan två vänförskolor.

Det är så kul att komma till förskolan och mötas av pirriga barn som skall ut och åka buss, vilket äventyr det är!

Den här gången fick vi dessutom en liten specialbeställd buss, då resan gick en bit ut på landsbygden.

Vi hann med både lite allsång och koräknande.

Vi var förvarnade om att vi skulle vara ute och gå något som hette Sagostigen.

...och det var precis vad det var!

Ett aldeles vanligt elljusspår, som med så enkla medel förvandlas till en magisk promenad!

    Varsågoda att förundras:

Hela slingan är full av figurer, magiska stenar, nappträd, rosetträd, konstverk eller bara små eller stora mystiska installationer! Det simmar små gummiankor i vattenpölarna och hänger badbollar i träden...

Man blir aldeles förstummad. 

Vilken fantastisk idé!

Och när vi vuxna besökare försöker luska lite i hur det hela har uppkommit så blir svaret att:

Tja, det är nog våra föräldrar...eller vem som helst....vi har varit ute med förskolan några gånger och bidragit...ni kanske oxå vill komma hit med något?

- Ja! Det vill vi!

...och personligen hoppas jag att vart enda elljusspår i landet blir berikade till Sagostigar. Det skulle kanske få fler ut i motionsspåret ?

För den som är nyfiken på denna Sagostig är det bara att bege sig till lilla Upphärad utanför Trollhättan, rekommenderas !

Tillbaka till skrivbordet

                              

Tror att en av de första bilderna i den här berättelsen såg ut ungefär så här, fast den här är tagen nu.

Men nu när det närmar sig slutet är cirkeln sluten.

Här har projektansvarig landat igen. 

Vid ett överbelamrat skrivbord.

Bland framkallningsordrar, lådor med fotopannåer, filmredigeringsprogram, anteckningar, tusen postitlappar, bokningar, bilder, frågor, och en massa annat...

Nu är det precis två veckor kvar till vår stora foto/filmfestival. Från början tyckte jag det var gott om tid, men .... Det är en del fix att göra. 

Samtidigt skall jag försöka sammanfatta och knyta ihop....

Det kommer att ta ett tag.

Klamrar fast vid tanken att det inte är riktigt slut ännu. 

Nästa vecka skall vi göra en vänförskoleresa till. För det var roligt att träffas och man vill göra det igen.

Det blir kul!

Men sen måste jag nog sätta igång att sammanfatta, och utvärdera. HUR skall man kunna göra det med så mycket som hänt?...eller inte hänt?... Eller blivit något annat?

Bara för att förflytta mina tankar slänger jag en blick på lappen som skymtar bakom min datorskärm:

                                                 

          

                 "Jag vill visa dig -  Ett projekt kring foto/film, kommunikation 

                                  och barnens självklara plats i samhället"

    

                     Jamenjustdet!  Det är ju precis det vi hållit på med, hela tiden. 

                                    Det skall nog gå att knyta ihop detta. Tillslut.