Det var verkligen inte bättre förr....en liten reflektion...

Funderar mycket kring förskola - förskoleklass - skola nu....läser den ena boken efter den andra för att förstå. Om kunskapande och färdigheter.

Känner att jag har en hel del att lära mig framöver. 

Man är ju en ganska rutinerad ( snart 20 års erfarenhet!) förskollärare och känner mig trygg i den miljön. En miljö som oftast är öppen, tillåtande, kreativ, flexibel och med personal som med en stor portion tålamod och proffession står stadigt bland stora barngrupper, oroliga föräldrar, obefintlig ekonomi, snoriga kramar, nya politiska beslut, influensautbrott och taskigt väder....

Men hur är det i skolan?

Man bär med sina egna erfarenheter...det finns bra sådana och det finns mindre bra sådana...

Jag började i lekskolan när jag var sex år. 

En stor gul villa långt ifrån skolan, och ett gäng ungar som sedan, visade det sig, skulle följa varandra genom skolsystemet under nio år.

I lekskolan fick man brodera dukar & kuddfodral, väva och göra tonvis med pärlplattor. Jag fick en dockvagn som symbol på min krok och min låda. Inget namn. Vi lekte hela tiden. Tror att man kunde snickra också.

Ibland lekte killarna puss-ta. Hemskt. Då gömde jag mig alltid hos fröken Berndt. Och Lars-Erik satt också där och försäkrade att han absolut inte tänkte pussa mig fast han var kille. 

Sen började man skolan.

Egen bänk. Bokpapper. Otäcka toaletter. Skrivstil. Söta fröken Lena. Hej Matematik! Rast på en ENORM skolgård...

Jag tror inte att jag har något skolminne som handlar om mitt eget kunskapande. Jag gjorde skoluppgifterna för att man skulle det. Jag skulle inte vilja göra om min skoltid. Av många skäl.

Utgår ifrån att det mesta ser annorlunda ut nu. Hoppas det.

Det ska bli väldigt spännande att erfara detta.

Hoppas att jag kommer att möta mycket förskolepedagogik!

 För förskoleklassen skall ju vara det. Den där sköna övergången. Tror jag.

 Men precis som jag sagt innan....det finns många definitioner på vad en förskoleklass är....

Den allra hemskaste värstaste funderingen stod i slutordet i en av böckerna jag  just läst: 

"Förskoleklassen är kanske t o m en plats där vissa "förskolekunskaper" måste 

raderas för att barnen ska kunna anpassa sig till skolans normer och rutiner."

För att inte drabbas av ångest och andnöd bestämmer jag härmed att det uttalandet är helt fel!

Alla vet vad en förskoleklass är...eller?

                                          

   

Nu är schemat lagt, snart allt informationsmaterial utlämnat och kamerorna laddade.

Nu skall en vecka ägnas åt faktainsamlande, inspiration, problemlösning och förförståelse.

Faktainsamlande....ni vet, lite mer praktisk information om skolorna, klasstorlekar, lokaler osv, inga konstigheter!

Inspiration....genom hemsidor, besök på skolorna, litteratur och eget utforskande, inga konstigheter här heller!

Problemlösning...mappar i datorn, logistik och praktiska problem, sånt har man blivit en riktig fena på!

Förförståelse....för vad förskoleklassen står för.  NU blev det genast mer komplicerat!

Jag läser på många ställen om förskoleklassen som en bro, eller en brygga, mellan förskola och skola. Jag läser också om förskoleklassen som en ö(?!) mellan förskola och skola...

Jag lyssnar på pedagoger i förskoleklassen som känner sig lite ensamma, lite kluvna och lite bortglömda...

Jag hör många förvirrade benämningar. Nån stans börjar barnen i "skolan" när de är sex år, och någon annan stans börjar de i förskolan efter att ha gått på dagis i fem år....

Men oftast hör man att när man är sex år börjar man i förskoleklass...på skolan!

Skolverket pratar i några få meningar om kombinationen an förskolans och grundskolans arbetssätt och metodik, sen ägnar den desto fler åt timmar och ansvarsfördelning. Skollagen har 22 paragrafer om förskoleklassen, men bara EN av de handlar om syfte och metod! De övriga 21 handlar om timmar, regler och ansvar...

Och så håller det på. 

Ju mer jag läser och letar, desto gladare blir jag för möjligheten att få genomföra projektet i förskoleklassen.

 För om det är några som vet vad en förskoleklass är, så är det väl sexåringarna?

Workshop!

               

En sån rolig förmiddag det blev. Sexton taggade pedagoger som fick ett första möte med kamerorna. Precis som fyraåringarna fick. 

Och precis som sexåringarna kommer att få... 

Man ändrar inte på ett vinnande koncept!

                

Jag gjorde några mycket intressanta iakttagelser:

Det tog i princip lika lång/kort tid för dessa långa människor med MINST 20 års livserfarenhet att få   igång kamerorna som det tagit för de korta människorna med 4 års livserfarenhet...

Dessa långa människor med MINST 20 års livserfarenhet blev lika uppslukade av kamerorna som de korta människorna med 4 års livserfarenhet....så uppslukade att de också glömde av att lyssna...

Dessa långa människor med MINST 20 års livserfarenhet tog fotouppdragen på precis lika stort allvar som de korta människorna med 4 års livserfarenhet...

                  

Visst är det underbart! Man blir som man umgås...och umgås man tillräckligt länge med kloka korta människor blir man så klart bara klokare ju längre man blir!

När väl kamerorna var erövrade och kaffet urdrucket provade vi att fånga ett ögonblick...

Sååå roligt att få lära känna dessa pedagoger, ser så fram emot att få dra igång detta.

Vi skall ägna två terminer åt att med barnens och kamerornas hjälp ta reda på vad det där som kallas förskoleklass egentligen kan vara...

...taggad? 

...oh yes!!!!!

Nya tag!

Det var den sommaren....men dra mig baklänges, vilken sommar! 

Men nu startar här en NY berättelse på bloggen. Som samtidigt vävs samman med den gamla.

Den allra sista tiden före semestern blev en tid för sammanställning, utvärdering, omvärdering och ...nyplanering! 

Trots att hjärnan var lätt överhettad, kroppen tämligen slut och energin obefintlig. 

Men på något vis går det ändå.

                              

Sammanställning av bilder och dokumentationer mm...

Utvärdering av hela projektet, ur alla möjliga perspektiv...

Omvärdering av tankar, planer och funderingar som, sett ur andras perspektiv, inte alltid blev helt bra...eller i alla fall något helt annat....(Kommer nog att återvända till detta flera gånger här i bloggen....)

...och även alltså dags för nyplanering....För projektet får ETT ÅR  TILL!

                                   Den här gången med sexåringarna i förskoleklassen!!!

Grundtanken finns kvar:

- Kameran som ett kommunikationsverktyg och bilden som det gemensamma språket....

Men förutsättningarna annorlunda. Och med gamla erfarenheter, både bra och mindre bra, startar nu denna resa...

 

                     

                          Välkomna att följa projekt " Jag vill visa dig - förskoleklass!" 

           

               Andras visdomsord är alltid bra, det här hänger framför näsan på mig just nu:

                                  

                 Imorgon blir det presentation och workshop med förskoleklassens pedagoger ...

         (säg inget, men de skall få använda kamerorna själva och få en massa kluriga utmaningar...)