Möten i snön

Promenaderna går fram och tillbaka. Och snön fortsätter att falla.

- Det blir allt väldigt fint med snön överallt, sa M idag när vi passerade under ett snötyngt träd. 

Och det blir det.

 Foto: Ester

Eftersom vi påbörjar våra promenader redan vid 8:30 på morgonen har solen inte riktigt orkat upp helt. Vilket gör att all den vita snön blir lätt ljusblå i kameralinsen. Lite extra magi.

Man kan hitta många spännande spår...

 - en fisk!        (foto: Freja)

Sen har vi även haft turen att passera en ganska orädd rådjursfamilj flera gånger, och idag var nyfikenheten nästan lika stor från både djur och människa.

 foto: M-L

Trots fyra ivriga sexåringars försök till kommunikation på alla tänkbara språk, bräkande, råmande, gnäggande, kväkande och engelska stod de kvar och tycktes undra vad vi höll på med. 

 foto: Ester

 foto: Ester

Tillslut var vi tvungna att gå vidare, för våra värdar väntade ju på den andra skolan.

Vi får väl se om rådjursfamiljen finns kvar nästa vecka också...

Premiärpromenad...

Den bästa förutsättningen för en rolig promenad så här års är snö. Det tackar vi för!

Precis när skolan börjar på morgonen samlas den första gruppen som skall gå den korta promenaden mellan två ganska olika skolor. 

Vi börjar med några snabbfrågor:

- Vad tror ni kommer att hända?

- Vi ska träffa de andra barnen och så hoppas jag vi får leka....

- Är det något speciellt ni är nyfikna på?

- Vi vet ju inte vad som finns så då vet man inte vad man ska vara nyfiken på...

Så kan det ju vara. Vi börjar vår promenad.

 Foto: Edwin

Någon tycker att man skall ha med en present när man hälsar på.

En snösköldpadda vill väl alla ha?

 Foto: Shamso

Den är dock lite bräcklig att bära, så tillslut får den vila bakom matsalen.

Det finns en del intressanta saker på vägen.

Svampen t ex "...den växer på det där trädet som har dött..."

 Foto: Martina

Eller den väldigt stora stenen...som inte går så bra att klättra på när det snöat!

 Foto: Nevzat

Snart kommer vi fram till skolan. Där får vi hänga våra kläder bredvid de andra barnens...

 Foto: Nevzat

...och sen träffar vi den grupp som tar emot oss idag!

 Foto: Maria

"...de är så söta och vackra!"

Vi värmer upp med en liten skattjakt först... Fem blåa!

 Foto: Edwin

"Det fanns en jordglob och en dator på samma ställe - och en låda av guld!"

Sen hittade vi den enormt stora lådan med kaplastavar, 1000 st!

 Foto: Olivia 

En snabb tur ut på gården också, där barnen kunde konstatera att det fanns en kompisgunga här också, vilken tur!

Plötsligt har tiden tagit slut och vi måste säga hej för idag. 

Men imorgon träffas de igen...

- Vad vill ni visa de då?

- Våran kompisgunga och alla leksaker!

Fortsättning följer.

Förra veckan ställde jag samma frågor till mig själv som till barnen:

Vad tror du kommer att hända?

"... jag tror barnen kommer att vara glada och entusiastiska och kanske inte så intresserade av mina frågor. Vill dock förhålla mig öppen till detta första tillfälle och lyssna in vad som sker, samtidigt som jag kommer att bita mig i tungan för att inte försöka tvinga fram de "rätta svaren"..."

Vad är du nyfiken på?

" ...att få vara med och se om det blir något relationsskapande. Skall själv försöka ta ett steg tillbaka och låta barnen hitta varandra...."

Hittills idag har jag sett:

barn som provar varandras miljö

Barn som frågar varandra och 

barn som berättar

Barn som tränar på varandras namn

Barn som nu vet vägen man skall gå för att enkelt kunna mötas igen

Tar med mig detta till morgondagens promenad...

Tillit...

Nu är det dags att starta vårterminens arbete på allvar! 

De första gruppernas skall introduceras i vårens aktivitet - att vi ska träffas på riktigt!

Mötet med kameran är genomfört...

Mötet med uppdraget att berätta om förskoleklassen är genomfört...

Mötet via cyberrymden är genomförd...

Nu skall mötet i verkligheten ske...

Under en tvåveckorsperiod kommer två skolor arbeta tillsammans. Uppgiften för barnen blir att turas om att vara besökare och att vara värdar och tillsammans dokumentera dessa möten. Vad utfallet blir det vet vi inte, det är det bästa av allt!

Mer och mer inser jag det stora värdet i att våga släppa kontrollen...jag litar fullständigt på att de här unga filmarna kommer att göra fantastiska saker. De kan det här med kameran och de om någon är väl experter på förskoleklassen så hur kan något bli fel? 

Visst låter det enkelt? Det är det inte, och det krävs mycket av en pedagog att våga släppa kontrollen och makten, men erfarenheten är att det finns mycket att vinna på det. Och ännu mer att lära av det.

Har för övrigt träffat många spännande människor på senaste tiden. Det i sin tur öppnar för spännande samtal som i sin tur föder nya tankar...vart de leder får vi se...