FOT-oprojekt!

Ibland räcker det att bara sitta ner tillsammans och studera våra fötter.

 Ur olika vinklar....

 Inträdesprovet är avklarat! Efter det kan alla kalla sig för FOTografer! 

Vad vill du visa i din förskoleklass?

...frågan ställdes till några av barnen i projektet. Och svaret kom direkt från två av de:

- vi skall göra en film som visar hur man leker!

Och gissa att det var de de gjorde!

Scenen bestämdes omedelbart. Det skulle vara bilar och gubbar.

- om vi ställer kamerorna upp så kan vi leka framför!

- och står de bredvid varandra blir det två filmer, som är nästan lika!

Det lades ned stort arbete på att få kamerorna så nära och rakt som möjligt, tillslut var filmskaparna nöjda och startade arbetet....

Och hur blev filmen?

28 minuters total aktion nonstop, fullständigt improviserat och med spännande dialog, fartfyllda scener och en och annan playmobilgubbe som lite förvånat riktar sin blick rakt in i kameran!

Vilken flygande start på berättelsen om just den här förskoleklassen!

Vad månde det bliva?

Redan på dag tre i nya projektomgången kom den första riktigt spännande frågeställningen. 

Och jag är svarslös.

Entusiastiska barn packar upp lådor, sätter batterier på plats och börjar fotografera. Jag njuter! Det är så fantastiskt att få vara med precis när lådorna öppnas....

      

                         

Det tar så klart inte många minuter innan kamerorna är igång. Och självklart hjälper man kompisen.

                                                 Vi börjar direkt med en färgjakt...

                            

                                           ......rött......

                            

                           

                                                                             ....blått...

                            

                                    ....och grönt.....

Ivriga fotografer scannar av rummet snabbt efter färger. Var det en för enkel uppgift? Kanske, men framför allt verkar den vara rolig. Det här gänget är kvicka...vad sägs om att leta rätt på något pyttelitet?

                             

Fotograferandet fortsätter med stor iver och uppgifterna genomförs med en väldig fart. Nu får vi allt bromsa lite.... En promenad in i "bion" för att titta på varandras bilder får det bli.

                             

Det är en utmaning att titta på bilder. Vad är det som är intressant att titta på? Sig själv! Men vänta nu...

                             

- VARFÖR ÄR MIN TRÖJA BLÅ PÅ FILMEN, DEN ÄR JU GRÖN?!

Det är här jag blir svarslös. 

Ja, varför är det så? 

Den tröja som vi alla uppfattat som grön har plötligt antagit en vacker turkos färg som med lätthet kan uppfattas som blå när vi projicerar bilden på den vita väggen...

Jag har inget bra svar varför det är så. Men det behövs inte. Det har ett av  barnen. E som varit en ivrig fotograf hela tiden säger, utan att tveka:

- Vet ni, kameran ser inte saker på samma sätt som oss människor....

Tänk om det är så? Det är en ganska svindlande tanke. Och det ligger faktiskt väldigt mycket sanning i det. För visst kan kameran se och berätta mycket som vi människor inte kan eller vill se...frågan är om det är kameran själv eller den som håller i kameran som bestämmer motivet? 

Detta måste vi undersöka vidare...

Nystart!

                            

Nu är vi på banan igen. Kamerorna och jag.

Dags att låta nya barn möta kameran, bilden och varandra. Något tilltufsade men fullt fungerande och laddade till max skall kamerorna åter igen bli barnens "egen" kamera, om än så bara för en dag i taget.

Den här gången är det barn från sex olika grundskolor som ingår i projektet. 

Ca 190 stycken. 

Det är ganska många. Och idag har jag mött de nio första. 

                       

                              

Lite nervös faktiskt . Som första skoldagen. Men varför oroa sig? 

Man blir väl omhändertagen av sexåringarna i förskoleklassen, de vet minsann vad de håller på med. Trygga och fulla av tillförsikt. Härligt. Det är så man förhoppningsvis känner sig efter ett tag. 

Började nämligen själv skolan förra veckan. 

Väldigt nervöst faktiskt. Första skoldagen, i en annan stad på en helt ny skola. Passa tåg, fixa passerkort och en massa inloggningar...

Men jag tänker att det kommer att bli väldigt bra.

För som hjälp för att få ännu mer struktur och djup på projektet så skall det betraktas och vändas och vridas på ur ett curatorperspektiv...solklart.....?

Enkelt förklarat - hur kan erfarenheter, kunskaper och material från projektet tas till vara och bli till värde/nytta/nöje för andra...

Det skall redas ut. På Filmakademin Valand propagerar man stark för ett utökat bildämne i skolorna. Där kameran och bilden blir lika självklara verktyg för inlärning som pennan och datorn. Och efter ett års lärande tillsammans med fyraåringar ställer jag mig mer än gärna bakom den idén.

Så ibland gör projektansvarig en avstickare till Filmakademin Valand vid Göteborgs Universitet, för att lyssna på kloka människor där, för att sedan komma tillbaka till alla kloka människor här på södra skolområdets förskoleklasser.

 Det är en stor förmån och tillgång att få kombinera de två sakerna. 

Det är värre att försöka kombinera de här två sakerna...

                          

         Men det är ju bara teknik så det skall nog lösa sig det med....